Skattjakten som gick fel på grund av förlovningsringar

Skrattar fortfarande gott när jag tänker tillbaka på sommargästerna som hyrde neråt vägen några veckor i somras. Eller egentligen är det ju lillkillen jag tänker mest på. Känner dem mycket väl. Underbara människor, som han säger i Yrrol. Nåväl. Yngste sonen fyllde sex år och de hade planerat en skattjakt åt honom och hans kompis och bror. De gjorde en snitslad bana med ledtrådar som hela tiden ledde vidare till nästa ledtråd. På det slutliga målet hade pappan grävt ner några ringar och andra smycken som jag hade böjt till i plåt. Hela veckan innan hade vi gått och pratat om en skatt som aldrig hittats. När ungarna till slut nådde målet blev de helt till sig. Tänk dig själv när du var i den åldern och du tror att du hittat en värdefull skatt. Till slut var ju föräldrarna tvungna att berätta att den inte var så värdefull och denne lille rackare blev helt ifrån sig. Han tog hela skatten, gick ut på gården och kastade allt i den gamla brunnen. Han kunde bara inte smälta detta.

Några dagar senare hade föräldrarna bjudit in lite löst folk i byn till grillning. När vi hade ätit färdigt var det några av tjejerna som gick in för att plocka undan och diska. Flera av dem tog av sig sina smycken, lade dem på lite olika ställen i köket och satte igång. Bland annat hade både mamman Anna och grannen Lina förlovningsringar från www.guldshop.com. Du kan ju gissa vad som händer. In kommer lillkillen, fortfarande uppretad för att smyckena inte är något värda utan bara skrot, rafsar snabbt ihop det han kommer åt och springer ut och kastar allt i brunnen. Som tur är var där ju inte mycket vatten, så pappan kunde lätt klättra ner och plocka upp dem. Smyckena från skattjakten lät han dock ligga kvar.

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *